Vårt parti

Socialdemokratin

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder och många svenskar emigrerade för att fly från fattigdom och misär. Det är under denna tid socialdemokratin och fackföreningsrörelsen börjar byggas upp i Sverige. De första stora framstegen var införandet av 8 timmars arbetsdag 1919 och införandet av den allmänna och lika rösträtt 1921. Under 1900-talet präglade socialdemokratin det svenska samhällets utveckling till att bli ett av världens främsta välfärdssamhällen. Vi är stolta över att tillhöra Socialdemokratiska arbetarpartiet!

Här kan du läsa mer om vårt parti och lite till.

Våra kandidater i kommunfullmäktigevalet år 2022

Valresultat i kommunfullmäktigevalet år 2022

Valresultat till regionfullmäktige

Vår styrelse i Öckerö kommun

Några av våra valfrågor år 2022

Vårt handlingsprogram år 2022

Magdalen Andersson partiordförande

Om partiet

Skolarbete

Därför är jag demokratisk socialist
Fälldin har ju tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist.

Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta Staterna, när jag som mycket ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.
Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, för det var det ni höll på med då.
Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen om människovärdet.
Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut över världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna.
Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa kring sig.
När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.
Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyrets år.
Och med tillförsikt, för nu vet människor vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.
Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna har fått erfarenhet av vad den betyder.
Visst Fälldin och Ullsten är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och vad är egentligen Fälldin?”

//Olof Palme Från SVTs partiledardebatt 1982

Socialdemokratins värdergrund

Socialdemokraterna är ett politiskt parti som står för frihet, jämlikhet, solidaritet och alla människors lika värde!

Frihet – för att alla ska kunna säga och göra det man vill, utan risk för liv, jobb och hälsa, så länge det inte inskränker på någon annans fri- eller rättigheter.

Jämlikhet – för att alla, oavsett kön, etnicitet, religion eller ekonomi, ska ges samma möjligheter till utbildning, jobb, ekonomisk utveckling och samhällets service.

Solidaritet – för att vi alla tillsammans, på olika sätt, stöttar dem av oss som på grund av sjukdom, arbetslöshet eller andra omständigheter har det svårt.

Alla människors lika värde – för att alla människor föds lika, men växer upp med olika sociala, ekonomiska och kulturella förutsättningar, förutsättningar som inte i något avseende definierar en människas värde!

Fördomar

”Demokratin är fast förankrad här i landet
Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna
Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste
Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta
Men så enkelt är det ändå inte
Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori
Den har ett mycket enklare ursprung
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet
Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret
Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser
Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla
Okunnighet om andra människors särart
Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium
En förhandsrätt
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort
Har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra
Att gradera människor med en sådan måttstock
Står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde
Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen
På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken
Därför ligger fördomen alltid på lur
Även i ett upplyst samhälle
Den kan blossa ut i ett stickord
En obetänksam replik, en nedrighet i det lilla
Kanske menar den som handlar inte så illa
Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.”

//Olof Palme radioanförande 1965

facebook Twitter Email